Idag hade vi ett extra insatt informationsmöte för all personal med kort varsel. Ingen lätt uppgift ens för en informatör. Hur talar man om för människor att det är ett viktigt möte inom kort utan att tala om vad det handlar om och utan att oroa allt för mycket?
Kanske det inte ens går. Var och ens egna erfaranheter och värsta farhågor drar igång omedelbart och sedan är det näst in till omöjligt att släppa de tankarna och göra något annat. Mitt gäng behövde svar på tre frågor innan de kunde gå vidare med jobbet fram till mötet:
- Är det någon som har dött (svar nej)
- Får vi sparken (svar nej)
- Ska du sluta (svar nej)
Informationsmötet handlade om en omorganisation. Ingen stor dramatik egentligen men ändå lite omvälvande i en organistion med 40 medarbetare, varav nästan en tredjedel ska få ny chef och ny tillhörighet. Många fina ord kunde ha sagts om varför vi ändrar och vad som ska åstadkommas men just precis då vill var och en bara veta - var är jag och vad ska jag göra?
Efter det återstår många anhalter på informationsresan. Just nu tror jag att vi går in i den mellanmänskliga fasen. Vem är du och vem är jag? Den resan inleddes med en gemensam lunch och hembakade kanelbullar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar