Näthatet är ju inte att leka med.

Få saker går upp mot den där känslan när ens egen tidning landar på redaktionen från tryckeriet En doft av trycksvärta och en mycket konkret bekräftelse på utfört arbete. Det senaste numret av Arbetsliv har sociala medier på jobbet som tema.

 I min inledare skriver jag så här:

"Det är något med ny teknik.Och med nya medier. Himmel och helvete. Yin och Yang. Älska eller hata. Förespråkarna ser bara möjligheter och en bättre värld och motståndarna ser världens undergång.

Det är ju lätt att göra sig lustig över att människor en gång i tiden trodde att den hastigheten som ångloken färdades i inte var nyttig för människokroppen men den typen av teknikpanik kännetecknar nog varje generation.

De teknikvänligaste hävdar gärna att det aldrig är uppfinningarna det är fel på utan på hur vi använder dem. I dag vet vi dock att nyttiga och bra saker kan visa sig skadliga på lite längre sikt och lite sund skepticism är nog aldrig fel.

En av den moderna tidens älsklingshatobjekt är de sociala medierna. Är det frälsning eller förgörelse? Förmodligen lite både ock. Näthatet är ju inte att leka med. Hot blir allt vanligare i den virtuella världen. Yttrandefriheten ökar. Fler kan göra sin röst hörd. Det blir lättare för nära och kära och helt främmande människor att skapa kontakter, utbyta åsikter och bygga nätverk.

Klart är att det privata och arbetet flyter ihop. Världar möts. På gott och ont."