"Kom nu så går vi hem!" När det sägs för tjugonde gången inför den tjugonde platsen efter besök i tre värdsdelar inom tio månader börjar man så smått fundera vad man egentligen menar med hem?
Vad innebär det till exempel att känna sig som hemma? T påstår sig inte känna igen terminal 5 på Arlanda, men tycker Boa Vista International är bekant på något vis. Hemtamt.
Trots att det första mötet med ett nytt rum nästan alltid består av någon slags besvikelse, eller olust kanske man kan säga. Ska jag verkligen bo här (en natt, en vecka, länge nog för att skriva en bok...)? Efter en natt har man vant sig och till och med det där vandrarhemsrummet utan fönster blir ett ljuvt hem att gå till efter en "one-day-walk" i nationalparken eller efter att ha promenerat mellan alla Antoni Gaudis byggnadsverk i Barcelona. Kom - nu går vi hem.
Men alla tillfälliga rum blir inte hem. När man åker på konferens med jobbet går man inte hem man går till "rummet" (låter plötsligt lite lätt infatilt, lite som att ha flyttat "hem" igen. Ändå är proceduren likartad. Man kommer, checkar in, får sitt rum, blir mer eller mindre överraskad, packar upp lite och gör en plan för de närmaste timmarna. Sedan gör man det man det man planerat och sedan går man ...
Sen kan man ju fundera över varför vi ständigt överger ett hem för att ta oss till ett annat? Till och med på denna lilla chartertrip lyckades vi klämma in två. Och nu är vi hemma - vad nu det betyder?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar