I augusti skrev jag om sommaren som man helst vill glömma. Om alla feminismen bakslag på några korta veckor. Men ibland känns det som vi har "framslag" också. Mest för att vi har så många bra röster. Som gör sig hörda. Trots motståndet och hatet.
Tre fantastiska exempel bara från denna vecka på kloka tyckare, bloggare och ledarskribenter:
Källa: Bloggen Skulden är inte min. Feminism och systerskap.
"Den arga feministen.
Som alltid ska göra allting till en könsfråga.
Du har säkert träffat henne. Det är hon som alltid ska förstöra din favoritfilm genom att peka på unkna könsroller. Är det inte rösträtt hon tjatar om så är det rätten till sin egen kropp eller ekonomisk jämlikhet.
Den arga, kravställande, tjatiga feministen.
Till henne vill jag säga: tack, tack för allt."
Källa: Katrin Kielos, Aftonbladet
"Jag borde inte tala, jag borde inte skriva
Får kvinnor vara offentliga utan att kränkas sexuellt? är en fråga som vi tyvärr fortfarande måste ställa oss.
För
de flesta kvinnor som verkar i någon form av offentlighet är
kvinnohatet en del av arbetsbeskrivningen. Det svänger mellan att man
är äcklig och ful samt förtjänar att våldtas (helst av muslimer) samt
att man inte ska bry sitt söta huvud med svåra saker som ekonomi och
politik.
Att röra sig in på traditionellt manliga områden verkar
särskilt provokativt. Kvinnliga journalister som skriver om sport och
TV-spel rapporterar förfärliga ord, själv märker jag hur sexismen
tilltar när jag skriver om Anders Borg.Ska inte du stå vid spisen istället?"
Källa: Brit Stakston i Dagens Media
Dags för mig att ta ansvar i jämställdhetsfrågorna
Efter kritik mot en it-konferens för det stora antalet helmanliga paneler som fanns och responsen på detta har jag skaffat mig nya genusglasögon. Som jag inte kommer ta av mig igen.
Har just fått en crashcourse i strukturblindhet och feminism.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar