Ibland känner jag att massa gamla föreställningar och normer bara fortplantar sig i samhäller och kulturen utan att det går att få hejd på det. I tisdags åt jag middag med en tuff och envis åttaåring. Så här såg den konversationen ut:
Åttaåringen: Om jag ska ha en pojkvän ska han vara stark.
Jag: Varför då?
Åttaåringen: För att män ska vara starka.
Jag: Varför då?
Åttaåringen: För att då är de stiliga.
Jag: Är det inte bättre att vara stark själv?
Åttaåringen: ???
Var kommer det ifrån undrar man ju? Fast man vet. Att det kommer från kompisar, tv-serier, barnböcker, fritidspedagoger och allt, allt, allt runt omkring oss.
På kvällen öppnar jag Sara Granérs seriebok All I want for Christmas is planekonomi och förutom att maken hade svårt att koncentrera sig på sin läsning för allt fnissande från mig så fick jag lite hopp igen. Motkrafterna finns.
Och för de som vill hitta en ny strategi för att bemöta hetrohetsen i samhället (den där som säger att pojkar är pojkar och flickor är flickor och alla relationer dem emellan handlar om sex på något plan) får lära sig att fråga de där heterohetsarna lungnt och sakligt "varför är det så viktigt för dig att ditt barn/barnbarn/syskonbarn/kusinbarn eller nån granne/kompis barn eller random barn du träffar på bussen utvecklar en heterosexuell identitet. Vad vill du uppnå?".
Ps. Läs även Svenska Dagbladets recension av Sara Granérs underbara bok. DS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar