Kroppen skriker vila, vila, vila. Huvudet säger jobba, jobba, jobba. Vetenskapen säger promenera i solen , promenera i solen, promenera i solen och hjärtat säger träffa vänner, träffa vänner, träffa vänner. Om små barn sägs det att om man låter dem äta vad de vill så får de i sig den näring och den energi de behöver. Det gäller ju inte vuxna. Vi har oftast ingen aning om vad vi behöver.
Forskare, företag, organisationer älskar att göra undersökningar om människors beteenden och attityder. De hänger sällan ihop. Frågan man människor vad de vill läsa i en tidning säger de politik, utrikesnyhet och andra viktiga och nyttiga saker. Mäter man vad folk faktiskt läser så är det mest tv-sidor och serier.
Andra studier visar till exempel att om man frågar läkare vilken kompetensutveckling de behöver så svarar de mer läkemedelskunskap. Studerar man dock vad de gör i jobbet så kan man konstatera att vad de skulle behöva mer av är hur man bemöter och hanterar sjuka människor.
Skumt det där att vi har så dålig koppling mellan vad vi gör, vad vi vet och var vi tycker. Januari är för mig en period på året då det är svårare än vanligt att få det där att gå ihop. Kyla och mörkret gör att min kropp bara vill sova, vila, kura och sura. Men livet blir ju så trist då. Så då går jag ut, umgås lite, hittar på saker och får tillvaron att glimra lite. Och då blir jag trött, så trött, så trött....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar