I min organisation är vi nu inne i den fasen som jag tycker är årets chefshöjdpunkt. Utvecklingssamtal, medarbetaresamtal, planeringsamtal - kärt barn har många namn.
Med detta vill jag inte ha sagt att jag tror att samtalet är den universal lösning på chef-medarbetarrelation, inflytande, kompetensutveckling och målformulering som ibland görs gällande. Mest känner jag att det är en personlig ynnest.
Att få ägna två ostörda timmar till att bara lyssna och prata med människor som man möter varje dag och alltför ofta bara hinner byta några snabba ord om kring arbetet. Dessa utom ett samtal som är förberett och som syftar till att öka kunskapen om varandra, förståelsen för arbetet, personliga reflektioner och relationer.
Fast självklart borde man göra det oftare. Inte bara den obligatoriska gången varje år. Man kan skylla på tiden men just vad det gäller det handlar det nog bara om att bestämma sig (vilket förstås inte gäller om man har 65 medarbetare eller så, utan när man som jag har tolv).
Fast jag undrar om det inte är något lurt med hela upplägget. Eller något smart. I avtalen antas det vara till för medarbetaren. Fast jag tror nog att man först och främst måste se det som ett led i chefens egen årliga kompetensutveckling. I dag inleddes den och jag har ytterligare elva intressanta lektioner framför mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar