Vad vore väl en blogg utan årskrönika? I synnerhet en som heter Alla dessa ögonblick. Det är nu det är läge att försöka komma ihåg dem - alla dessa ögonblick. De starkaste ögonblicken under det gångna året har förstås med min fars bortgång att göra. Men det känns för tidigt att skriva om dem nu. Det kommer nog en dag.
Fast 2012 har tyvärr i väldigt stor utsträckning gått i de förlorade pappornas tecken. Ts gick bort här i november, en god vän förlorade sin i somras och en annan vän hade en styvfar som tog sitt sista andetag i våras. Och det är så klart en del av livet, att växa upp och om man har tur så senare snarare än förr blir man föräldralös.
Men året har också innehållit ett barnbarn som fyllt sju och som plötsligt är så stor så stor. Nu ringer hon från en egen mobil och vill prata lite. Hon hoppas från sjuan på simhoppet. Och vi har varit på hennes första date.
2012 var nog också året när barn blev stora. Kära gudsonen Isak tog studenten och tog pick och pack och drog till folkhögskola i Kalix och minsta brorsonen började gymnasiet. Tur att vår lilla dotter inte fyller 40 förens nästa år.
Så har vi rest. Om man räknar baklänges blir det något i stil med Hede, Emmaboda,, Kap Verde, Kökar, Gotland, Mexico, Belize, Jamaica, Nicaragua, Costa Rica, Panama och Kuba. Om turen i Centralamerika går det att läsa i resedagboken här bredvid men som ögonblick betraktat måste ändå nämnas den där känslan av att efter år av längtan plötsligt stå där. I Bob Marleys hem. Sorg och glädje i ett.
Men låt mig inte glömma Runmarö. 100 dagar om året tillbringar vi i vårt lilla svartbygge. Här varvas frid, arbete och glada grannar och vänner i ett. Årets ögonblick får ändå bli när plötsligt allt utvändigt målande var klart för denna gång. Tog nästan fem år, men vem räknar?
Så slutade då året med en liten omorganisation också. Nytt jobb, nya och gamla medarbetare. Två kreativa dagar på Smådalarö gav ögonblick som vi kommer bära med oss länge.
Och på hemmaplan fortsätter T att vara en överraskning (vilket är skickligt efter 26 år) och glädje. Nu har han plötsligt börjat laga GI-mat för nu ska frun bli lång och smal. Men på själva Sylvesterfesten unnar vi oss nog en potatis eller två...
Gott Nytt År kära vänner och läsare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar