När vi passerar skylten 10 Gråtbäck får jag ett sug efter att skriva en skröna eller två om de fyra gamlingarna som bor ensamma kvar i byn med traktens vackraste namn.
Två dagar senare är vi på väg hemma. Nu på väg mot bebodda trakter vid kusten. Men fortfarande mil efter mil av tomma vägar. Endast renhjordarna gör oss sällskap. Men ortsnamnen är lika fantasieggande: Målingen, Kårböle, Ytterhogdal.
Men jag inser att jag vet väldigt lite om livsvillkoren här i Härjedalen och Jämtlands inland. Här finns förstås skotrarna, jakten, fisket, bärplockningen, skidåkandet och vildmarkslivet. Här kan också vara 15 mil till närmasta köpcenter eller rent av flygtransport mellan sjukhusen.
Det är allt det där som ryms i mina skrönor. Men jag gissar att livet också rätt mycket handlar om ungar som ska hämtas på dagis, busstider som ska passas, bilrutor som ska skrapas, bredband som krånglar, säsongsstart på Så ska det låta och allt det där andra som fyller livet för oss storstadsbor. Med pendeltåg som inte tål snö slipper de förstås.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar