I helgen var jag på dubbelt 50-års kalas. Jag och en massa andra ungdomar. Kändes det som. För vad är skillnaden egentligen? Vi samlades till förfest i badhuset och där tränades det, simmades, bubblades, badades och dracks öl och Gammel danskt. Helt som på den gamla goda tiden.
Möjligen med undantag för att vi inte kände igen varandra där inne i den kaklade hallen. Alla progresiva glasögon låg ju kvar i omklädningsrummet. Fast lite försonande var ju det också för det var ju ingen som såg ens kroppsliga skavanker heller.
Sen vi kom vi ut i ljuset. Påklädda och glasögonprydda (eller linsförsedda för de mer fåfänga). Då kände vi inte heller igen varandra. Flera av oss hade inte setts sedan 40-års fest och tror det eller ej - det hinner hända lite på tio år i den här åldern också.
Man annars var det som vilken fest som helst. Alla gick hem och klädde upp sig. Det var välkomstdrink, bordsplaceringsprojekt, buffé, nubbevisor och band som spelade coverlåtar. Möjligen avslöjande valet av låtar festdeltagarnas ålder något. (Den mest moderna var nog Noices I natt i hela staden vår. En riktigt generationsdelare gissar jag). Men annars var som fester är mest. Skratt, stoj, diskussioner, dans och kanske att någon fick lite för mycket innan för västen.
Man får helt enkelt revidera sin uppfattning om vad som väntar vid 50-strecket. De där bilderna man minns från när man var liten där farfar satt uppsträckt i finkosytm framför havet av blommer ger helt enkelt inte längre en bild av hur det är att fylla 50. Våra barnbarn får titta på bilder på när festdeltagarna tävlar om vem som är bäst på limbo.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar