Kontorsråttan vs kroppsarbetaren

Hela mitt vuxna liv, och faktiskt även en del av mina tonår, har jag tillbringat på en kontorstol.Stolarna har inte utvecklats så radikalt under de här åren, men skrivbordet går att höja och sänka lite lättare nu för tiden. Och skrivmaskinen blev en dator (av vilken man får musarm nu förtiden, undrar vad fick man av den gröna Haldan?).

Mina helger har dock med åren mer och mer kommit att likna Stålmannen som går in i sin telefonkiosk eller de där nätterna när Fantomen lämnar djungeln och går på stadens gator som en vanlig man. Fast tvärtom då. I mitt och Ts svarta bygge på en skärgårdsö ett gigantiskt stenkast från Värmdös fastland hänger dräkterna: målare, skogsarbetare, trädgårdsskötare…

Ni fattar att risken för att jag skadar mig är väldigt mycket större när jag går in i mitt helgalter ego. Där kryllar av sågar, spikar, grenar, vedklyvar, höga tak och lösningsmedel. Livsfarliga grejer. Faktum är ju att det dör en person på jobbet var sjätte dag året runt.

Idag tror jag att jag fick i mig lite ”wood cleaner”. Den har vi hällt över i en annan förpackning och endast tillverkararen vet vilken fin varningstext som stod på originalet. Det smakade inte gott kan jag lova. Flera timmar senare är jag fortfarande ”fit for fight”. Svårare är kanske att avgöra de långsiktiga konsekvenserna. Och vad som skulle kunna hända om jag fick i mig lite varje dag.

Idag fällde jag träd också. Eller ja, träd och träd. Säg väldigt stora buskar då. Inga handskar, ingen hjälm. Man fattar liksom varför det är så svårt det där med skyddsutrustning. Men annars mår kroppen bra. Den får vara utomhus, den får jobba, den skapar tydliga resultat. Men dag in och dag ut måste helt enkelt slita på muskler, leder och kotor.

Kontorsråttan har förstås sina arbetsmiljöproblem hon också. Mest den där musarmen då, och gamnacken. Fast det där kontoret kan nog ta livet av en, det också, men det är en helt annan historia.