Ska vi bara ses eller ska vi försöka mötas också?

När människor möts uppstår kreativitet brukar T (min make och följeslagare i livet) säga. Och då menar han inte ses eller råkas eller träffas utan just möts. Ni vet det där ögonblicket där hjärnor klickar i varandra och något uppstår. Insikt, klarhet, en ännu otänkt tanke, ett frågetecken som rätas ut, en spiral som startar, en vänskap som föds.

Om man har ett jobb som mitt är dagarna fyllda med möten. De är fysiska, virtuella, nya, regelbundna och spontana. Men möts vi?

Ja-a och nä-e. Oftast, ska sägas, när vi släpper ned garden, när pyramiderna har rivits och öronen har öppnats och när vi kan skratta åt oss själva. För att mötet ska uppstå måste vi våga släppa in och släppa ut.

Mötet kanske kräver att vi måste våga säga ifrån, att vi vågar säga nej eller rent utav att vi vågar säga ja. Vi som är chefer, och hoppas att vi också är ledare, har ansvar för att skapa miljöerna för de där mötena. Ibland lockas vi att tro att det handlar om bättre lokaler, tydligare strukturer, klarare mål. Men handlar inte alltihop om trygghet. Om jag litar på dig så kanske du också kan lita på mig – och då, då kan affärsidéer födas och informationskampanjer kläckas. När människor möts uppstår kreativitet.