Sällar mig till hyllningskören

Det är lika bra att börja med ett erkännande. Jag är ingen early adapter, eller åtminstone ingen early, early adapter. Jag ser till exempel nästan aldrig första avsnittet av en TV-serie (med Vita huset som ett alldeles underbart undantag). Ibland ser jag inte ens sista. Hela Mordkommissionen såg jag faktiskt på dvd. Då hade de slutat göra nya avsnitt.

Just nu kollar jag på Kvarteret Skatan. Hysteriskt kul emellanåt. Och det vet ju förstås alla andra insett för länge sedan. Och har gått vidare. Men för dig som är som jag och dessutom råkade gilla Högklackat som gick nyss så är det ett tips.
Men som tur var är jag inte alltid sist. Jag tror faktiskt jag var en av de första. Rykande färsk från förlaget. Inte min egen förtjänst förstås utan min gode vän A som vet vad jag ska läsa. Idag kom recensionen: Gardell skriver in sig i litteraturhistorien

En av sommarens få varma och soliga dagar satt jag klistrad i solstolen och läste, läste och läste. Sex timmar senare var jag klar och kvar satt jag med en känsla som jag tror kommer att finnas med mig hela livet.

Gardell har lyckats ge mig ett minne av något som jag själv aldrig upplevt. Återskapat ett stycke mycket lycklig och olycklig historia. Historien om kärlek, frigörelse och död i en och samma mening.

Om du bara ska läsa en bok i höst låt det bli Torka aldrig tårar utan handskar. 1. Kärleken. Själv törstar jag redan efter del 2 och 3.