Vad ska du GÖRA på semestern i år?

Åka och hälsa på kompisarna i deras nya sommarstuga, hinna träffa mamma, pappa, morfar, farmor, gudbarnen och grannarna, åka på den där återträffen med föreningen, byta ut den fula trallen på altanen, tågluffa en sväng till Italien med barnen, besöka Legoland på vägen, lära sig paddla, äntligen få båten i sjön igen, träna till tjejmilen och visst vore det väl kul att testa det där med fjällvandring.

Känner du igen dig? Och visst är det dags nu igen. Att planera sommarsemestern. Den som numera har blivit som mellandagarna. Du vet, de där dagarna då man tänker att man både ska hinna slöa och slappa och samtidigt komma ifatt med allt. Det sociala, träningen, städningen, fritidsintresset, familjen. Ja, du vet.

T och jag brukar alltid lyfta fram en artikel som vi läste för många år sedan som handlade om att man på första dagen av sin semester skulle lägga sig i hängmattan (om man nu har lyxen att ha tillgång till en sådan) och ligga kvar där och göra ingenting tills man var uttråkad. Fast så tänker man ju inte riktigt här i mars. Man tänker: vad ska vi GÖRA på semestern i år? Vi har brukat ligga i den där hängmattan en kvart eller två. Sedan är vi på riktigt uttråkade. Det är man när man är van att ha saker att göra HELA TIDEN. Sen har vi oljat en trapp, målat en vägg, klippt en gräsmatta, ordnat ett middagsbjudning, gått på Lundellkonsert eller planerat höstens weekendtripp till St Petersburg. Alltihop genomtrevliga saker att göra – de flesta också ganska nyttiga. Men de kan inte klassificeras som att göra ingenting.

När jag var barn hade vi ett litet hus på Gotland. Där var jag hela sommaren. Så vitt jag kan komma ihåg var vi mest antingen på tomten eller på någon närbelägen strand. Jag fattar att mina föräldrar ändå gjorde saker för de har trots allt byggt det där huset men det var ändå inte somrar fulla med aktiviteter. Så trots sommarhus så kom jag hem och tyckte alltid det var lite fattigt att inte ha gjort något på semestern. Inte hälsat på någon, inte bilat till Danmark, inte åkt husvagn och inte varit på Kolmården, utan bara gjort samma sak som förra sommaren och sommaren före det.

Nu är det förstås ett privilegium och en lyx att ha råd med sommarhus eller en massa andra aktiviteter. Men pressen att göra saker faller kanske ännu mer på den som inte har råd. Ingen vill vara den där föräldern som har barn som kommer tillbaka till skolan och inte vet vad den ska skriva när det är dags för den årliga tortyren ”mitt sommarlov”.  Lösningen på den frågan är förstås inte att vi alla ska göra ingenting utan att vi ska ha ett samhälle där alla har råd att göra någonting på sin semester.

Men ändå. Det kanske ändå är dags. För vår egen skull. För folkhälsans skull. Alltså dags att alla vi som har lyckats gå från att göra någonting till att hinna med allting på vår semester. Nu när vi sitter där vid köksbordet igen och ställer frågan ”vad ska jag/vi göra på semestern i år” ändå funderar på om det bästa svaret ändå inte är – ingenting.