måndag 23 februari 2015

Tiden som flyr och vilka vi blir under tiden, del 1

På senare tid har jag börjat tänka allt mer på hur snabbt tiden går och hur länge sedan allting är. Det är till exempel två år sedan jag senast skrev på den här bloggen, snart tio år sedan jag slutade röka. 21 år sedan jag maken lämnade Sydney i en husbil och ungefär lika länge sedan som jag fick en arbetsledarroll för första gången.

Mycket ledarskap har flutit under broarna sedan dess kan man säga. Mitt eget och andras. Då försökte jag få ordning på en redaktion som bara skrev i tidningen på deltid och som hade andra chefer som också försökte få dem att göra en massa saker. Säkert mer än deras arbetstid räckte till. Det här var innan vi visste att det skulle komma en diagnos för det. Och bot finns det väl numera  också men inte så mycket som hindrar nya sjukdomsutbrott vad det verkar. De utmattade blir bara fler och fler.

Jag själv har säkert bidragit på olika sätt, upptagen som man lätt är i sitt eget ledande. Jag minns Gertie som aldrig kunde lämna en text i tid. Hon kunde bara skriva när hon hade inspiration sa hon. Det kanske var sant. Jag hade lite förståelse, minns jag. Tidningen skulle ju ändå fyllas. Chefen i en säger - skriv, det var deadline igår men vad säger ledaren?

Det är värt att fundera mycket på. Hur kan vi som tar på oss rollen att leda andra människor hjälpa dem att göra sitt bästa? Hur banar vi väg för varje medarbetares bästa förmåga. Min erfarenhet säger mig att alla i grunden vill göra sitt bästa. Ibland funkar inte organisation, roll och person ihop och då är det bättre att göra sitt bästa någon annanstans men i de allra flesta fall kan en bra organisation och ett bra ledarskap göra att varje medarbetares unika talang kommer till sitt rätt.

För det tror jag det krävs många saker och många inblandade i ledningen som vill. Men främst tror jag att det krävs två saker. En god förmåga att lyssna och en god förmåga att försöka förklara vad målen och meningen är med alltihop. Lite som På Spårets "vart är vi på väg" men med väldigt mycket tydligare ledtrådar.

Den sista delen är kanske ändå enklare, en teknik man kan träna på även om verksamheterna kan skilja sig åt. Den första delen kräver förstås också träning men ändrar sig också för varje ny medarbetare man möter. Hur kan jag lyssna på just den här personen så hen känner sig hörd och jag förstår bättre? Alla de gånger man som chef och ledare har medarbetare som man inte riktigt tycker räcker till eller som inte förstås vad man menar får man helt enkelt fråga sig hur man kunde ha lyssnat bättre.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar