Vissa veckor är man helt enkelt inte riktigt med på banan. Genom bristande tv-tittande, lite slött tidningsläsande och avsaknad av intresse för sport och musikunderhållning så kan man helt enkelt direkt skriva in sig på utelistan (fast man är förstås så ute att man inte ens är i närheten av en sådan lista).
När facebook och twitterflödena under flera veckor bara rasar av mello för hela slantan så är det lika bra att puasa sitt eget deltagande också. Man fattar ju att man har svårt att väcka uppmärktsamhet när man inte har någon aning om vem Felicia är eller om låten som Hoffsten sjöng förtjänade att gå vidare eller inte.
När man dessutom lyckas missa det program som, mycket välförtjänt, blir veckans snackis (näthatet mot kvinnor) så är man helt ur loop och får nöja sig med att twittra om sin egen tidningsledare om det upplysande ämnet belysning.
Om näthat känner jag ändå måste säga något, även om det förmodligen blev ute att prata om det någon gång i fredagskväll (ungefär klockan åtta när förtävlingarna till schlager-SM lockade tre miljoner tittare). Det mesta är förstås redan sagt.
Utom kanske att det där hatet som vissa män känner mot kvinnor fanns före internet och tar sig många andra uttryck än dessa fruktansvärda mail och kommentarsfält. En frilansare från min tid på Telia påminde mig i veckan om Telias telefonister som inte kunde ensamma hem från jobbet på grund av hatande män i luren. Själv fick jag haten med aldeles vanlig post på den tiden. Så grundfrågan är förstås inte vad internet skapar eller inte skapar utan hur ska vi få män att sluta hata kvinnor?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar