tisdag 5 februari 2013

Man ska inte sjåpa sig

Min grundinställning till min egen smärta (inte andras) är att man inte ska sjåpa sig. Inte ska man ligga sjukvården till last heller. Min hittills varande livserfarenhet säger mig att det mesta läker av sig själv, eller helt enkelt bara försvinner.

Men nu tror jag gumman börjar bli gammal. Eller så har jag ovanligt ont. I vilket fall som helst har jag en krämpa som får mig att känna mig som min gamla svärmor såg ut efter att hon brutit lårbenshalsen. Fast jag undrar om inte hon var lite mer stoisk.

Ja, det är alltså höften som värkar. Jag har liksom svårt att räta ut mig. Och jag är sur och gnällig. Lite orolig också möjligen.Så orolig så jag fakstiskt bokat en tid hos läkaren. Men jag är skeptiskt, vad vet dem egentligen?

Tror deras fem år på läkarlinje och en djä... massa AT-tjänstgöring har givit dem insikten att det mest helt enkelt läker av sig själv, eller bara försvinner.

Man ska inte sjåpa sig helt enkelt. Eller?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar